Varje generation är hungrig efter något. Vår kanske är hungrig efter, inte bilar eller hus, utan efter äventyr och upplevelser som bara händer en gång i livet.
Mina bästa semesterupplevelser har kretsat kring en hobby som jag håller kär - klättring. För mig har klättring inte bara gett äventyr att minnas år efter år utan också fantastiska vänner att dela dessa äventyr med. För mig är klättring ett svar på frågan: Hur hittar man ett fascinerande syfte att leva för i sina dagliga aktiviteter? Detta väcker en annan fråga: Är jag självisk när jag utsätter mig för livshotande fara av fritt fall medan mina älskade otåligt väntar hemma?
Eternal längtan efter frihet Klättring, särskilt bergsklättring, är helt enkelt farligt. Att stirra ner i hundratals meter djupa avgrunder medan man stöder sin vikt på små fotsteg känns skrämmande eller till och med skrämmande ibland. I denna situation är det stärkande att ha en känsla av kontroll mitt i de hotande elementen i det höga bergsterrängen. En känsla av frihet är uppenbar när jag kan ha en relativt säker passage till en av de mest ogästvänliga miljöerna.
Ändå kanske våra älskade hemma aldrig har upplevt samma känsla av kontroll på en klättring och därför kan de se själviskhet i min strävan efter frihet. Våra kära är uppenbarligen på något.
Hälsosam själviskhet ett vanligt råd som ges i populärkulturen är att du bör följa din passion till vilket pris som helst. Jag förstår detta råd i en mening av att leva utan ånger, men drivet till det extrema kan du en dag upptäcka att du bittert är ensam.
Jag känner ett starkt behov av att också ta hänsyn till min familj i mina hobbyer, men jag vill inte överge min passion för klättring. Finns det utrymme för en kompromiss? Konsten att kompromissa När jag går ut för att klättra, hur kan jag få mina nära och kära att känna sig lugna? Jag antar att jag aldrig helt kan göra det, men det finns mycket att göra ändå. Jag kan alltid förklara mina avsikter tålmodigt och också ta deras åsikter i beaktande i min ruttplanering. Men viktigast av allt kan jag förbereda mig för alla möjliga utmaningar som berget kan erbjuda. Det tar år att bli duktig på bergsklättring, men efter att ha gjort det får man kontroll i potentiellt livshotande situationer. Självförtroende som byggs genom noggrann förberedelse skapar självförtroende hos människor omkring mig.
Konflikterande värderingar är inget nytt i livet. Om jag har utrymme för kompromisser, hoppas jag att andra nära mig också kommer att stå ut med mig och ha samma tålamod för kompromisser när det gäller mer seriösa aspekter av livet än klättring.
- Miika Mesilaakso
1 kommentti
Jätä kommenttiThanks for sharing your story.